osedligtbeteende.blogg.se

Ponera att du vill uttrycka något. Du är person A, och mottagaren är person B. Det finns olika sätt att uttrycka saker. Du kan skriva ned det du vill uttrycka, eller så kan du säga det. Har du inte möjlighet till detta så kan du spela in vad du säger och skicka det till din mottagare som en mp3-fil i ett e-mail. Möjligheterna är nästintill oändliga, men var är det jag vill komma?

 

Jo, det väsentliga i mitt resonemang är att en bråkdel av data går förlorad via diverse tillvägagångssätt för kommunikation. Det första som händer när du får impulsen av att du vill uttrycka något är att en tanke föds i ditt sinne. Tanken är egentligen bara en produkt av diverse elektroniska impulser som egentligen, med rätt kunskap och utrustning, (märk väl att denna kunskap samt utrustning som denna kunskap skulle kunna utveckla bör vara extremt sofistikerad) kan mätas. Således kan tankar faktiskt läsas. Nu börjar jag dock hamna på ett sidospår. Min poäng är i alla fall att tanken översätts till ett språk, som förslagsvis skulle kunna vara svenska. Tanken kan enbart förstås av tänkaren, och för att mottagaren ska kunna förstå den så måste den först översättas till ett språk, men inte nog med det, den måste dessutom uttryckas från tänkarens sinne till mottagarens. 

 

Detta kan då ske genom exempelvis skrift eller tal. Om detta sker genom tal så använder hjärnan en rad processer för att detta ska vara möjligt. Nervsystemet sänder signaler till stämbanden som översätter de tänkta orden till ljudvågor. Dessa signaler, (som egentligen bara är en ansamling av vågor i luften), upptas av mottagarens trumhinna varpå den översätter det till ord varvid dessa ord blir till tankar. För att förtydliga så är det jag vill uttrycka helt enkelt att det är mycket data som går förlorad genom detta tillvägagångssätt då det kan vara svårt att tillkännage det man ämnar uttrycka till mottagaren. På grund av de många mellanleden så är det ofrånkomligt att data går förlorat. Vad tycks om denna teori?